Sassa Norén

gamla texter

Kategori: Sassas fabulouZ life

Hittade gamla texter från förra året.

- When I was old enough to realize all meat was killed, I saw it as an irrational way of using our power, to take a weaker thing and mutilate it. It was like the way bullies would take control of younger kids in the schoolyard.

Funderar starkt på att bli hel vegitarian. Och har inte skrivit texten själv.


"Det gäller att hitta rätt till slut, bara att byta spår.
Att inte satsa allt på ett kort, men allting upprepas om och om igen.

Jag, Sassa Norén har konsten att ta saker lätt på livet, jag uppskattar små dåliga skämt men samtidigt så gråter jag över småsaker."

"Livet är hårt. kanske är livet det för att man ska veta att man lever.
Men när det väl är hårt, så vet man ju det. Kan inte saker och ting sluta plåga en då?"

"Vi kan ha trampat snett, men det här är sinnessjukt.
Jag vill älska dig, och jag vill slå ihjäl dig.
Vill ha dig ur mitt liv, men någonting står ivägen och jag gör allt för att behålla förståndet.
Men jag har fasnat i ett beroende som håller mig fången.
Det är ett krig, varje dag skjuter vi ner varandra, öga för öga tills ingen av oss ser den andra.
Och jag kan lämna dig nu men inget kommer nära nog av att kännas som du.

Du skjuter ner mig, vart har du pistolen?
Jag behöver mer - fastän du förstör mig helt.
"

"Låt mig få komma dig nära, låt mig få smeka ditt hår med mina fingrar.
Att känna din puls, och att innerst inne veta att du är min.
Kyssar som gör så att tiden stannar, högljutt skratt
i mängder, armar som kramar om en.
Känslan av trygghet och rädsla, rädsla av att förlora dig.
Sena nätter av att ligga brevid varandra och inte säga ett ord.
Förlorar mig själv i det plågande förflutna.
Mina ben bär mig inte längre
Blir nog aldrig samma jag som förut.
Jag lät mig luras av falska ord.
Jag lämnar inte ut mitt hjärta till någon, som jag gjorde med dig.
Jag förlorar mig själv, jag förlorar mig själv, jag förlorar mig själv.


Levande död.
"

"Smärtan liksom äter upp en inombords, tillslut kommer man till en punkt där man bara skakar av allt och ger upp.
Det som någonsin betydde något, det som alltid fanns där för att ge hopp.
Försök inte förstå, när jag själv inte kan uttrycka det med ord.
Jag försöker springa ifrån dig, men du hinner alltid ikapp.
Lurar mig själv, att jag inte bryr mig, men sanningen är att j a g b r y r m i g s å j ä v l a m y c k e t."



"Dämpande skrik men ack så högljutt. Smärtan som bara syns om man kollar henne rakt i ögonen.
Så utmattad att hennes ben inte bär henne längre.
Sängen, den enda plats där hon kan vara sig själv.
När natten har slagit in, ligger hon och vrider och vänder.
Täcket är kallt utan honom, sängen har blivit en förstor plats för henne att ligga på.
Men endå ligger hon där, för att kunna skrika ut all ångest i kudden.
Han krossade hennes hjärta, på bara några sekunder.
Hon visste endå innerst inne, att den här dagen kommer komma.
Men hon anade aldrig att det skulle varit så svårt.
Hans händer i hennes, hans blöta kyssar i pannan, hans viskningar i öronen att allt kommer ordna sig, hans tindrande ögon, hans armar som lyfter upp henne varje gång dom ses.
"Men vem behöver sånt" tänker hon och sluter sina ögon mot drömmarna, där han är hennes igen.
"

"
"... mina ben nästan vikte sig, mitt hjärta hoppade volter att jag nästan slog vad om att han kunde känna det.
Han kollar rakt in i mina ögon, och jag lägger mina händer runt hans nacke.
Kyssen kändes som en evighet, tiden stannade. Allt som vart mitt, blev helt plötsligt vårt.

Jag vet ingenting längre, men en sak vet jag. Jag är förälskad."

Kommentarer


Kommentera inlägget här: