Sassa Norén

together, we move mountains

Kategori: Känslor/egna texter


Smärtan liksom äter upp en inombords, tillslut kommer man till en punkt där man bara skakar av allt och ger upp.
Det som någonsin betydde något, det som alltid fanns där för att ge hopp.
Försök inte förstå, när jag själv inte kan uttrycka det med ord.
Jag försöker springa ifrån dig, men du hinner alltid ikapp.
Lurar mig själv, att jag inte bryr mig, men sanningen är att j a g b r y r m i g s å j ä v l a m y c k e t.


Kommentarer


Kommentera inlägget här: